• Välkommen
• Lediga jobb
• Så arbetar Aluma
• Möt försäljarna
• Försäljarnas Förening
• Tidningsarkiv
• Alumas bloggsida
• Aluma shop
• Stöd Aluma
• Kontakta oss
• FAQ

Den första som möter oss när vi kliver in genom entrén till boendet är Amanda. Hon har en tennisboll i munnen och är en vacker tik av blandrasmodell. Redan här kan man notera att boendet har lite annorlunda syn på hur saker och ting bör skötas. Samordnare Ann Ahlman pekar på en tavla som hänger inne på kontoret: Think different!

Comintegras lågtröskelboenden på Ystadsvägen och Lantmannagatan är tämligen ensamma om att tillåta boende med husdjur. Förutom Amanda struttar också en annan jycke omkring i korridorerna och vill hälsa glatt på allt och alla. Detta har hittills inte stött på några problem, och skulle det uppstå en situationen där någon visar sig allergisk så tar de förstås tag i detta, förklarar Ann. Det troligaste är att ett av de två boendena i så fall blir fritt från husdjur.

Gamla anor och ny prägel

Den rödteglade byggnaden har två våningar och byggdes i början av 1900-talet. Nu har den genomgått en rejäl nyrenovering. Det luktar nymålat här och där, och merparten av väggarna är vita. Det märks att det fortfarande är lite så där halvfärdigt, men man märker också att personal och boende redan är i full gång med att sätta sin egen prägel på lokalerna.

Det finns 16 platser på boendet. Två av dessa är dubbelrum, även detta något som inte är så vanligt förekommande i andra liknande sammanhang. Rummen är hel- eller halvmöblerade och känns väldigt fräscha. Ovanvåningen var tänkt att vara till för enbart kvinnor, men då alla rummen inte har kunnat fyllas så det är i nuläget blandat. Det bor i dagsläget sju män och fyra kvinnor på Ystadsvägen.

Innan boendet på Ystadsvägen blev klart var kön till Basbo 1 på Lantmannagatan lång. Nu börjar tegelvillans rum att fyllas, men man har tagit det i varsam takt. Inflyttningen började med två personer som de kände sedan innan och visste de kunde lita på. Sedan lät de 4-5 dagar passera innan de lät nästa komma, och så vidare. Det är uppenbart att det finns ett behov av bostadsförhållande som detta, och bara under vårt korta besök kommer det två telefonförfrågningar om akutplaceringar.

Stegvis mot eget boende

Till Basbo nekas ingen plats, undantaget personer som har ett dokumenterat våldsamt beteende den senaste tiden. Det finns heller inga krav på att man är drogfri vid inflyttning, som på många andra ställen. Däremot råder det nolltolerans vad det gäller användande av droger i huset. Tanken är att de boende efter en tid ska kunna gå vidare till ett steg 2-boende som det i Annelund, och därifrån stegvis närma sig ett eget boende.

Någon konkret tidsbegränsning för hur länge man får stanna på Basbo finns inte, men en allmän gräns går vid ett år. Har man bott så pass länge utan att det har lett framåt i utvecklingen får man kanske se sig om efter andra lösningar eller boendeformer. Personerna som kommer till lågtröskelboendet har förstås sin individuella takt vad det gäller att komma vidare med sina problem. Tidsperioder som sträcker sig längre än tolv månader är dock ovanligt.

På vår guidade tur runt om i det stora huset märker jag att det på sina ställen är lite märkligt planerat och ibland ogenomtänkt. Men Ann är orubblig i sin optimism:

- Problem är till för att lösas.

Framåt tongångar

Förutom Ann består personalen av ytterligare tre ordinarie, samt två som turas om att jobba natt. Utöver detta finns det också personal som arbetstränar. Och det behövs. Det är mycket att ta tag i just nu, inte minst praktiska saker som att skruva ihop bokhyllor, fästa taklampor och få saker och ting att fungera som de ska.

Mot slutet av vår rundvandring tittar vi in i tvättstugan i källaren, och stöter på en av de boende som just har stoppat en smärre översvämning. Hon står i bara strumplästen och är plaskblöt om fötterna. Irriterad, arg eller butter? Inte det minsta. Hon ler och skämtar om det hela. Det känns som om hela huset genomsyras av just dessa framåt tongångar. Det finns gott om både vilja, tålamod och energi. Ingredienser som man kan komma oerhört långt med.

PS. Amanda är faktiskt kändis sedan tidigare, då hon var med i ett reportage om hemlösa och husdjur i Aluma #2 – 2005.